|
Om det finns någon sorts rättvisa i denna världen
borde Neal Morse rankas som en av de absolut starkast lysande
stjärnorna på den progressiva himlen. Hans musikaliska bidrag
till denna genre har de senaste två decennierna hela tiden varit
av så löjligt hög klass, att nåt annat enligt min mening hade
varit otänkbart. Oavsett vad han har tagit sig för genom åren
med Spock´s Beard, Transatlantic eller solo har samtliga alster,
hela tiden bidragit till denne musikers internationella storhet.
Morse har tagit för vana att dokumentera många av
sina albumsläpp med en liveskiva från efterföljande turné, och
så är fallet även denna gång. När plattan ”Momentum” släpptes
förra året blev jag inte på minsta sätt överraskad över hur bra
plattan var, utan förväntningarna var som vanligt högt ställda.
Med sig på denna ypperliga platta hade Morse sina två trogna
vapenbröder Mike Portnoy och Randy George, och det känns extra
kul att dessa båda grymma musiker även finns med på detta nya
livealster. Morse har sedan föregående turné bytt ut större
delen av livebandet, och ersatt dessa med ett gäng unga musiker
som han hittat på sina beryktade ”youtube-auditions”.
Låtmaterialet på denna nya trippel-live-cd ”Momentum live” är
just därför i huvudsak baserad på de bästa och mest intrikata
låtarna från förut nämnda studioalster.
Första cd:n inleds med låtarna ”Momentum”
och ”Weathering sky” och den kvalitetsmässiga ribban
läggs direkt på en riktigt hög nivå. Bandet lirar hur bra som
helst och känns rejält taggade, och framför dessa båda spår på
ett ytterst högkvalitativt sätt. Men det är på det följande
spåret ”Author of confusion” från ”One”-plattan som
bandet verkligen börjar visa vad man går för!! Låten innehåller
som alla Morse-konnäsörer vet, många, meckiga och intrikata
detaljer, och sångarrangemangen är här av fantastiskt hög klass.
Gamla Spock´s Beard-låten ”The distance to the sun” har
dammats av efter en längre tid i träda, och framförs även den på
ett grymt bra sätt. Första cd:n avslutas av ett längre medley
från frälsningsplattan ”Testimony” och här kommer Morses
fantastiska känsla för vackra melodier verkligen fram.
Andra cd:n startar även den med ett ”Momentum”-spår,
nämligen genom den kluriga och ganska invecklade ”Thoughts
part 5”. I den efterföljande ”The conflict” från
”Sola scriptura” känns det bandet presterar närmast magiskt, med
ett samspel som är ett underverk av progressiv perfektion. Låten
innehåller ett flertal riktigt bra soloprestationer från bland
annat Adson Sobre (guitar) och Bill Hubauer (keyboards). Därpå
kommer ett längre medley från ”Question mark”-plattan som även
det håller samma extremt höga klass som föregående spår. Här
visar samtliga i bandet prov på extremt skickliga instrumentala
insatser och en musikalisk lekfullhet som är grymt
underhållande. Samtidigt uppvisar man en känsla och inlevelse i
de mer nedtonade och vackra partierna som är mästerlig.
Avslutningsspåret ”Fly high” från ”Lifeline”-plattan bär
på alla sätt de klassiska Morse-signum som så många fans älskar,
med ett musikaliskt tema som är så vackert att gråten inte är
långt borta
Tredje och sista cd:n inleds med mastodontlåten
”World without end” från ”Momentum”, och på detta spår
känns det som om musik knappast kan framföras bättre än så här.
Som ett skönt avbrott efter detta extremt bra
”progressive-monster” är det dags för lite rotation på bandet.
Morse sätter sig bakom trummorna och Portnoy greppar mikrofonen
i den gamla Osmonds-klassikern ”Crazy horses”.
Portnoy, som länge drömt om att få fronta denna barndomsfavorit
går lös ordentligt, och sällan har väl denna låt framförts på
ett tyngre eller mer intrikat sätt. ”Sing it high” från ”Testimony”-plattan
sprudlar av energi och musikalisk lekfullhet och här inser man
hur extremt kul dessa fantastiska musiker har ihop på scenen.
Man kan verkligen föreställa sig hur det måste ha känts för de
som hade förmånen att befinna sig i publiken denna kväll.
Deluxeutgåvan av ”Momentum live” innehåller förutom de tre cd:na,
också hela giget på två dvd:er, så där finns ju möjlighet att få
det hela även visuellt. Avslutande ”King jesus” hör väl
inte till någon av de personliga favoriterna, men knyter ändå
ihop den musikaliska säcken på ett bra sätt.
Då kan man ju faktiskt fråga sig om eftervärlden
verkligen behöver ytterligare ett livealbum från Neal Morse?
Jag kan i alla fall bara konstatera att Morse med
band har gjort det igen, det vill säga skapat ett musikaliskt
närmast oumbärligt livedokument, där det mesta och bästa från en
diger karriär finns representerat. Neal är kung!!
Neal Morse: Keyboards,
guitars, vocals
Mike Portnoy: Drums
Randy George: Bass
Adson Sodre: Guitar, vocals
Bill Hubauer: Keyboards, sax, violin, vocals
Eric Gillette: Keyboards, guitar, percussion, vocals
www.nealmorse.com
www.myspace.com/nealmorse
9 / 10
Staffan Vässmar
|
