|
Umeås The Crystal Caravan debuterade med sin
självbetitlade platta 2009. På uppföljaren Against the rising
tide (2010) visade gruppen prov på en häpnadsväckande
utveckling – från att släppa fram intressanta influenser som The
Doors, The Band, The Who och The Soundtrack Of Our Lives till
att blanda ihop dem till en bubblande trolldryck av psykedelisk
rock och hårdrock. Med With them you walk alone hör vi
ytterligare några spännande impulser från skarven mellan 60- och
70-talet i en något tyngre produktion.
Men riffet i öppningsspåret ”Hour of the wolf” är
ett heavy metal-trick som lika gärna hade kunnat vara signerat
framlidne Mark Reale (Riot) eller Downing/Tipton (Judas Priest).
Jag kan höra det hur många gånger som helst utan att tröttna på
det och blir lite snopen när låten inte slutar med riffet och en
smäll. Men The Crystal Caravan är inget metalband och signerar
sina låtar själva. Låten tar istället en annan riktning,
fortfarande tungt men öppnar upp för fler lager och växlingar i
kompositionen. I titelspåret gör gruppen allt rätt. Arvet från
tidiga Thin Lizzy och Black Sabbath förvaltas på ett smakfullt
sätt och The Crystal Caravan har skapat en låt i klass med
”Apple hotel” och ”Focus” från förra plattan. Och som ett brev
på posten kommer ”Against the rising tide”. Den var trots sitt
namn inte med på föregångaren men hade utan vidare platsat där.
Lina Högströms gästsång bidrar till underbara Jefferson
Airplane-stämningar och om den här plattan ges ut på vinyl så
har With them you walk alone en fantastisk sida ett.
Låtarna på den tänkta sida två orkar inte mäta
sig med första. Men det är fortfarande riktigt bra rockmusik.
”Roses and morphine” kan vara sammanfogad av tre, fyra olika
delar och gruppens samspel gör lyssningen till ett äventyr. Dock
känner jag att låtens tyngdpunkt ligger på fel segment. ”Brick
by brick” känns som en fortsättning på föregående spår, men
avslutningsnumret ”Drifting” är en semipsykedelisk pärla. Niklas
”RG” Gustafssons sång påminner om Roger Daltreys och det
gnistrande gitarrsolot hade kunnat fortsätta i gott och väl fem
minuter till.
Sammanfattningsvis vill jag slå ett slag för
helheten. Gruppens komp, dynamik och följsamhet lyfter låtarna
och ger lyssnaren en riktigt medryckande upplevelse. Det är
grupper som The Crystal Caravan som gör att man kan leva med att
man inte växte upp i början av 70-talet.
http://www.crystalcaravan.se
Betyg: 8/10
Jukka Paananen
|
