|
Det som är extra
intressant med denna skiva är att den är producerad av den
ubermusikaliske Bob Ezrin. Han är känd för att fläska på
ordentligt på sina produktioner med massa roliga ljudtillägg och
liknande. Här har han dock låtit instrumenten tala för sig
själva. Som alla vet består Deep Purple av en kvintett
fantastiska musiker och det är just det denna skiva vill belysa.
Skivan som är tillägnad Jon Lord förvaltar hans arv väl i och
med den nästan lika legendariske Don Aireys insatser.
Skivan öppnar stillsamt
med ”A simple song” vilken kommer loss efter ett par minuter och
hammondorgien är igång. Ingen klassisk låt men en stark
mellanlåt kan vi säga. Därefter följer den gråare ”Weirdistan”
som är en lite knepigare låt innehållande ett galet keyboardsolo
i bästa Emerson-stil.
Den mer symfoniska ”Out
of hand” är tung Deep Purple-gung. Tredje låten in på skivan så
slås jag av hur återhållsamt Ian sjunger men plötsligt brister
han ut och tar i lite grann. Starkaste låten hittills! Snyggt
gitarrsolo av Steve Morse också. Därefter följer singelspåret
”Hell to pay” som är en rockrökare av klassiskt purple-snitt.
Här får Don Airey glänsa lite igen. ”Bodyline” inleds med ett
svängigt trumbeat och ett Joe Perry-aktigt riff och hade inte
orgeln dykt upp så kunde det varit en Aerosmith-låt. Coolt!
Tyngre blir det i ”Above
and beyond” som är en skön avslappnad låt. Därefter blir det
lite jazzigt och rökigt i ”Blood from a stone”. Inte så dumt!
”Uncommon man” är ett
riktigt epos och är både symfonisk och progressiv. Det
progressiva fortsätter i ”Aprés vous”. Mycket skönt break efter
två och en halv minut. I like! Den härligt småsvängiga ”All the
time in the world” är också hämtad från första singeln. Skön
låt!
I ”Vincent Price” plockas
spökorgeln fram och det blir nästan lite Army of Lovers-känsla
emellanåt. Lite over the top med andra ord. Svagt spår.
Extraspåret ”It´ll be me” är en boogielåt som platsar in på
vilken rockabillysamling som helst. Kul!
Sammanfattningsvis en
lite annorlunda Deep Purple-skiva och samtidigt inte. Deras
patenterade sound känns igen. Det som känns lite annorlunda är
att den är ganska återhållsam samtidigt som den är otroligt
fokuserad på det musikaliska. Även om låtarna kanske inte kan
tyckas vara så starka så finns det flera spår som växer sig fram
här. Förutom singelspåren som är helt godkända finns även ”Out
of hand” och ”Uncommon man” samt ”Aprés vous” som biter sig
fast. Dessa låtar tillsammans med de mer klassiska
Purple-låtarna ger en skön mix live kan jag tänka mig. Därmed
tycker jag att denna platta absolut fyller ett tomrum i den
gedigna Deep Purple-katalogen. Bra jobbat pöjkar!
www.deeppurple-nowwhat.com
www.facebook.com/officialdeeppurple
7 / 10
Peter Dahlberg
|
