E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

Skid Row - United World Rebellion - Chapter One (UDR/Triada Promotion)

 

1. Kings of Demolition
2. Let's Go
3. This Is Killing Me
4. Get Up
5. Stiches
 

 

För lite mindre än tio år sedan så bevittnade jag Skid Row på scen i Göteborg och trots att mannen som bandet alltid kommer att förknippas med inte var med så kan jag inte påstå att jag saknade honom. Ersättaren Johnny Solinger gjorde nämligen ett solitt framträdande och hela bandet strålade av spelglädje. Solinger har i och för sig inte en lika karismatisk röst som Sebastian Bach men han passar ändå in i både musiken och bandet bra tycker jag. Därför har jag inte haft några problem att ta till mig det de har gett ut på skiva efter Bach avhopp. Det har kanske inte varit några mästerverk i klass med ”Slave to the Grind” men det har ändå varit stabila plattor. Nu ger sig bandet på ett nytt grepp i det kärva musikklimatet och kommer inom en tolvmånadersperiod att ge ut tre stycken EPs istället för ett helt album och först ut är ”United World Rebellion - Chapter One”.

Bandet rivstartar med ”Kings of Demolition” som är så mycket Skid Row det kan bli idag. Det är lite ettrigt, lite sleaze-igt och det är väldigt rockigt ihop med en stark, om än lite modern och radiovänlig, refräng. En stark inledning helt enkelt. Men bandet nöjer sig inte utan drar direkt efter till med den fräsande ”Let's Go” som med fart och attityd kilar in sig i trumhinnan. Här börjar man ana en ny storhetstid men det kommer av sig i och med power-balladen ”This is Killing Me” som även om den inte tilltalar mig säkert kommer uppskattas av de mest trogna fansen. Det är en väl genomförd låt men den tar mig inte till några större höjder. I efterföljande ”Get Up” så går bandet vilse i sin egen historia i en spretig och ruffig låt som mest känns ogenomtänkt och ofärdig. Men med avslutande ”Stiches” så känns bandet med en tungt gungande låt mer fokuserande igen och bandet hankar sig upp på rätt spår igen.

Jag måste säga att jag är glatt överraskad. Första etappen av tre är kanske inte en solid start men är ändå ett jättekliv i rätt riktning för bandet. Ljudbilden är maffig utan att låta för modern, det känns som bandet är sugna på att lira och Solinger gör ett mycket gediget jobb. Jag skulle tro att Sebastian Bach, som mest fjantar runt nuförtiden, mer än gärna hade velat vara med på dessa låtar. Jag tycker bandet gör rätt i att jobba vidare med namnet Skid Row utan Bach och jag ser fram emot de kommande släppen i denna trilogi.

www.skidrow.com

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna