|
De franska ensamvargarna
är tillbaka. Deras lite råbarkade hårdrock påminner på många
sätt om en blandning mellan Grave Digger och Alestorm. Inte bara
för att sångaren Jens Börner har en intressant röst som låter
någonstans mellan Udo Dirkschneider och Blaze Bayley. Musiken
har även lite folkmusik-/medeltidsinfluenser med tydliga Iron
Maiden-vibbar.
Jag kanske i ärlighetens
namn tycker detta är mer charmigt än bra. Man vet liksom inte om
man ska ta detta på allvar eller inte. Skivan gör mig dock på
gott humör och jag tänker mig att detta är en slags
ölskrålarhårdrock, som ska avnjutas på hög volym och med några
promille innanför pannbenet.
Bäst lyckas de i ”The brotherhood of wolves” men
gillar även ”Throne of skulls” och titellåten ”The fourth and
final horseman”.
Variationen mellan förra
skivan och denna skiva är minimal. De upprepar sitt vinnande (?)
koncept och framstår som ett lite mer hårdrockigt Mägo de Oz
(vars skivor jag köpte på mig i Spanien för några år sedan)
blandat med Anvils musikalitet. Högst medelmåttigt, men inte
helt utan charm som sagt.
Lyssna gärna även på:
Mägo De Oz – La Ciudad De Los Arboles (2007) – (suverän skiva
med lika suveränt omslag – finns på spotify)
www.facebook.com/lonewolfdivision
6 / 10
Peter Dahlberg
|
