|
Matt
Schofield är hyllad som en av de allra skickligaste moderna
bluesgitarristerna. Man behöver varken vara gitarrist eller
skribent på någon aktad gitarrtidning för att förstå varför, det
räcker med att lyssna på engelsmannens femte studioalbum Far
As I Can See. Men se upp, musiken är beroendeframkallande.
Inbäddade
mellan ”From far away” och ”Red dragon” ligger nio jäsande
blueslåtar i varierande stilar. Schofield och hans symbiotiskt
samspelande band lockar och utmanar varandra med toner så
lekfullt och levande så att låtarna fulländas – i händerna på
mindre briljanta musiker tror jag inte att albumet hade varit
tillnärmelsevis lika betagande som det är nu. Kolla den
progressiva rytmiken i ”Getaway”, svänget i instrumentala
”Oakville shuffle”, den totala närvaron i det nästintill
stillastående sorgenumret ”The day you left”. För att inte tala
om improvisationerna. Schofield spelar som en jazzmästare med
bluessjäl, ibland som Robben Ford, ibland som Warren Haynes, och
tillsammans med främst Jonny Hendersons Hammondspel men även
Jordan Johns trumspel lyfter han en över 100 årig musiktradition
in i framtiden.
”From far
away” och ”Red dragon” är dock i en klass för sig själva.
Öppningslåten bär på spår från både Santana och Frank Marino men
sett till helheten är nog Gov´t Mule den tydligaste referensen;
Schofields inlevelsefulla sång, det följsamma men intrikat
spelande kompet, det mästerliga gitarrspelet klurigt
kompletterat av en grillosande Hammond orgel. Det stora
finalnumret ”Red dragon” är som middagssolen i Sahara där
Schofields improvisationer bildar dallrande hägringar när jag
sluter ögonen. Återigen jämför jag med Gov´t Mule när de är som
bäst och när den nästan tio minuter långa ejakulationen är över
tänker jag: bara en gång till…
http://mattschofield.com/
Betyg: 8/10
Jukka
Paananen
|
