|
Musiken från King Crimson (KC) lever vidare även om framförandet
på scen varierar. Men här kommer nu ännu en live-upptagning
(från Tokyo i mars 2013) med musik från KC och framfört av ett
helt gäng kompetenta musiker varav tre av dom (Adrian Belew,
Tony Levin och Pat Mastelotto) även spelat i olika
KC-uppsättningar. Intressant är att även denna live-version av
musiken framförs med en dubbel-trio (som först introducerades i
perioden 1994-1997), d v s dubbel uppsättning av bas, gitarr och
trummor. Förutom de tre nämnda musikerna ovan har vi här
medverkan av Markus Reuter, Julie Slick och Tobias Ralph på de
tre instrumenten. Och vid sångmicken har vi det oefterhärmliga
energiknippet Adrian Belew. Tyvärr saknas alltså
centralgestalten Robert Fripp som ju hållit sig borta från
rampljuset i många år nu. Antar att hans frånvaro stoppade
bandet från att faktiskt kunna kalla sig King Crimson på
riktigt.
Repertoaren på konserten består i huvudsak av nummer från tidigt
70-tal till mitten av 90-talet. Man noterar att ett flertal av
KCs toppnummer finns med (t ex ”Red”, ”Indiscipline”, ”
Larks’ Tongues In Aspic Part II”, ”Dinosaur”, ”Elephant Talk”
och ”Frame by Frame”). Allting framförs i stort sett
klanderfritt men jag har lite svårt att känna att man tillför så
hemskt mycket jämfört med tidigare album- och live-versioner.
Sen är kanske de inledande låtarna ”B’Boom” och ”THRAK” på
plattan lite väl sega och intetsägande. Kanske är det också så
att undertecknad har nått en viss mättnadsgrad vad gäller
musiken från KC efter att ha hört den så många gånger. Därmed
blir det lite svårt att ta fram de stora superlativerna för just
denna platta. Jag får också en lite kluven inställning till
Adrian Belews insats som ju alltid brukar vara något man kommer
ihåg vid live-framträdanden. Måste dock först säga att han
sjunger väldigt bra på plattan, kanske bättre än någonsin. Men
gitarrmässigt tycker jag faktiskt han är ganska blek. Exempelvis
har han svårt att få till de där makalösa gitarrsounden som bara
han brukar klara av (t ex den ylande dinosauren i ”Dinosaur”
eller trumpettjuten i ”Elephant Talk”). Det låter alldeles för
”tamt” på denna live-upptagning.
Bästa låten på plattan är kanske inte någon av de mera kända
utan istället låten ”Industry” från plattan ”Three of a perfect
pair (sjukt bra titel på en platta!). Här målar man upp en
härlig stämning och improvisationerna flödar på ett inspirerande
sätt. Sen är jag ju också barnsligt förtjust i den helgalna
”Indiscipline” som man framför väldigt bra.
Den här plattan känns kanske inte som så oerhört välmotiverad
men kan kanske ändå vara en sorts bevis på att KCs musik lever
vidare och att det fortfarande idag går att lyssna till deras
musik framförd live av mycket kompetenta musiker (vilket ju
naturligtvis krävs).
www.facebook.com/thecrimsonprojekct
Betyg: 7 av 10
Karl-Göran Karlsson
|
