E-Mail

info@artrock.se

 

Intervju

 

ArtRock MySpace

 

 

 

Intervju Carl Lindqvist i COEXISTENCE / Recension albumet Flow:

(av Peter Dahlberg)

 

COEXISTENCE – Flow (Egenproduktion)

 

  1. Carrion Comfort

  2. Web of Oppression

  3. Twisted Soul

  4. Flow

  5. A Rose to Wither

  6. Lord of War

  7. Unspoken

  8. Seize the Day

  9. Layarteb

  10. Akira

 


 

Coexistence gav för cirka två år sedan ut en egenproducerad EP som fick bra recensioner på många håll. Även av undertecknad. Nu är det dags för fullängdaren att möta sin omvärld. Till livs får vi sex helt nya låtar samt lite omgjorda från EP:n. Musikaliskt rör sig bandet inom den progressiva metal-sfären. Ljudbilden är komplex och svartfärgad.

Inför denna recension erbjöds jag möjligheten att kontakta sångaren Carl Lindqvist vilket jag gjorde. Ni kan läsa hans svar nedan.  

 

Mitt helhetsintryck av skivan är att den är ganska arg, mörk och dyster. Hur har ni tänkt kring detta?

Det här är den typen av musik som faller oss mest naturligt när vi skriver musik tillsammans. Vi är inte influerade av ”glada” metal band, utan våra influenser är band som Evergrey, Iced Earth och Pain of Salvation, som alla har en ganska melankolisk och arg känsla i många av deras låtar. Dessutom skrev vi några av låtarna under ganska deppiga perioder i våra liv. Både Greg och jag var med om olika saker i vår vardag som påverkade oss rejält. Att få ner dessa känslor på pappret är alltid ett bra sätt för att bearbeta personliga problem. Men för att bara vara klara, så är vi verkligen inte deprimerade eller ledsna personer. Vi skämtar och snackar alltid skit när vi är tillsammans. Vår musik är som den är, för att vi tycker om att gå in långt inom oss själva och uttrycka något musikaliskt som vi kanske inte vågat uttrycka verbalt i det verkliga livet. Vi tycker om att öppna den mörka sidan av oss och vi tror att alla har någon typ av tillbakahållen mörk sida inom sig. Du måste bara släppa ut det via musiken.

 

I mina öron låter det som att ni har kapacitet till att göra mer lättillgängligare melodier, men att ni väljer oftast att vara lite "svåra". Kommentar?

Här tror jag också att det faller oss naturligt att kanske skriva lite ”svårare” melodier, just för att vi är influerade av många progressiva band. Inom denna genre är det mer vanligt att skriva lite mer avancerade melodier, men det är inte så att vi försöker skriva de mest komplicerade melodierna. Vi skriver det som vi tycker låter bra i våra öron.

 

Ni använder keyboard/synth ganska sparsmakat. Är det något ni diskuterat inom bandet?

Vi diskuterar alltid denna fråga när vi skriver nya låtar. När vi startade Coexistence så sa vi att vi skulle skriva låtar som var väldigt fokuserade runt tunga gitarrer, men att vi ändå ville ha keyboards, just för att skapa en mer dramatisk känsla till låtarna. Fast vi ville inte att de skulle bli de som var i fokus, utan att styrkan i våra låtar skulle ligga kring gitarrerna och trummorna tillsammans. Om man överdriver användandet av keyboards, kan det lätt skugga allting annat och vi vill undvika detta. Så därför har vi dem lite mer i bakgrunden i våra låtar, för att skapa mer känsla, men de blir aldrig det vi fokuserar mest på när vi skriver vår musik.

 

Vill du berätta lite kort om varje låt?

Carrion Comfort” – Första låten Greg och jag skrev tillsammans och den var titelspåret på vår första EP som vi släppte i juni 2009. Låten är en av de tyngsta på skivan, med många tunga partier och med en melodiös refräng. Det är en riktig metallåt, med progressiva intervaller och tunga gitarrer, plus att den har en väldigt ”in-your-face” känsla. Den kommer alltid betyda mycket för oss, just för att det var den första låten vi skrev tillsammans som Coexistence.

Web of Oppression” – Sista låten vi skrev till skivan. Den är en melodiös och catchy låt, med många snygga gitarr partier. Låten visar en mer melodiös sida av oss och jag tror att vi kommer fortsätta mera på detta spår inför nästa skiva. Tror även att den här låten kan bli en favorit bland lyssnarna. En riktigt Coexistence singel!

Twisted Soul” – Även denna låt var med på vår EP och det var den första låten vi spelade in tillsammans i studion. De andra låtarna på EP spelade Greg in musiken i sin studio i Frankrike och jag min sång i min studio i Stockholm. Därför kommer alltid denna låt vara speciell för oss. Låten är nog den låt som är mest ”groovy” på skivan. Många coola musikaliska partier, samt med en ganska speciell refräng.

Flow” – Titelspåret på skivan och det är låt som vi är väldigt stolta över. Den visar en annan sida av oss och den har blivit en favorit bland oss i bandet. En härlig låt att spela live. Refrängen är catchy och låten har många intressanta partier. Även denna kan bli en klar favorit bland lyssnarna.

A Rose to Wither” – Skivans enda riktiga ballad. Vi ville även ha en låt som denna på skivan just för att få lite förändring bland låtarna. Att lägga den i mitten av låtlistan på skivan ger ett skönt ”break” när man lyssnar och den får en att vilja lyssna vidare på albumet. En riktig Coexistence ballad!

Lord of War” – Den här låten är den tyngsta på skivan och jag tror att alla riktiga metal fans kommer älska den. Nerstämda gitarrer, tunga trummor och med aggressiv sång gör den till den hårdaste låten på skivan. Den har även en av skivans mäktigaste refränger.

Unspoken” – Denna låt är den mest progressiva på skivan. Refrängen är verkligen konstig. Det är som att det inte ens är en riktig refräng. Men vi gillar den skarpt och den är en favorit i bandet. Den är även riktig häftig att spela live, mycket just för att den är en riktig utmaning för oss.

Seize the Day” – En till låt från EP:n och en till favorit i bandet. Det är nog den låt som vi tycker om mest att spela live, just för att den verkligen passar för live spelningar. Låten är riktig rock ’n roll, med snygga gitarr partier och häftiga sångslingor.

Layarteb” – Sista spåret på EP:n och vi tyckte att även denna låt skulle vara med på skivan. Det är den snabbaste och mest intensiva låten på albumet. Refrängen är mäktig med många körer och en bra text, som ger en speciell känsla till lyssnaren. En riktigt ”in-your-face” låt!

Akira” – Sista spåret på skivan och den är skivans höjdpunkt i våra ögon. Det är som att åka på ett musikaliskt äventyr i 24minuter. Låten visar alla våra sidor i Coexistence och den definerar verkligen oss och vilka vi är. Vi hoppas att lyssnarna verkligen tar sig tid att sitta och lyssna igenom denna låt, för det är verkligen en rolig resa!


Hur kommer det sig att låten Akira blev så lång? Den låter väldigt heavy metal emellanåt (från 7.45 till 9.15 ungefär samt solot och en bit längre fram).

Du har helt rätt. ”Akira” är nog den låt på skivan som är mest heavy metal. Greg skrev de första delarna av låten redan 2005, då han hade en mer heavy metal inställning i hans låtskrivande. Låten är så lång på grund av att historien bakom den är så pass stor och den måste berättas på rätt sätt. Låten är baserad på manga böckerna om ”Akira” och handlingen sker främst runt Tetsuo, som är bokens största skurk. Greg har jobbat på låten i cirka sex år, fram och tillbaka, så för honom känns det extra bra att låten nu är färdig. Det är hans lilla ”baby” och vi alla i bandet är väldigt stolta över låten. Den låter er åka på en musikalisk resa, som kommer att ta er till alla möjliga musikaliska landskap. Vi hoppas att lyssnarna kommer ta sig tid och lyssna på låten. Den är verkligen ett äventyr i sig.

---------------------------------------------------------------------

Med allt detta sagt är det då min tur att tycka till om skivan. Intrycken är många och åsikterna går isär lite känner jag. Dels tycker jag att det finns mycket bra här. Som exempel gillar jag verkligen sångarens röst som är både personlig och stark. Bara det är en bedrift när det finns så många band som spelar liknande musik. Samtidigt tycker jag att det kunde vara bättre. Coexistence har valt en stig som avviker från den stora vägen. Melodierna är inte många och låtarna är ganska svårlyssnade i de flesta fall. Inte ointressanta, bara inte omedelbara. Men som Carl skriver också är nyskrivna ”Web of oppression” mer catchy och melodiös och jag instämmer. Denna sida vill jag helt klart höra mer av.

Emellanåt låter ljudbilden lite tunn och man hade antingen velat haft lite mer gitarrpålägg eller en fet(are) synthmatta i bakgrunden. Trots dessa invändningar så är det en fräsch kvalitativ skiva som jag gärna återkommer till. Samtidigt så är det min fulla övertygelse att det finns mer att hämta. Jag hoppas verkligen att de väljer en något mer kommersiell väg i framtiden och att de arbetar lite mer med att få en fetare ljudbild. Ha ha, låter jag ambivalent? Det kanske är en ambivalent känsla skivan väcker. En annan invändning är att den inte känns så tajt. Med det menar jag att bandet behöver lite mer tid att ”växa ihop” om ni förstår vad jag menar. Lite mindre matematik och mer spontanitet skulle göra gott.

Som sagt, en fullvärdig debut som väcker mersmak!

www.coexistence-project.com

www.myspace.com/coexistenceproject

 

7 / 10

Peter Dahlberg