|
Den här
Lördagen 23 februari, när halva Sverige sitter hemma framför
Tv-apparaterna och bevittnar musikens förruttnelse i form av
schlagertävling, får ett litet antal av befolkningen, under 100
personer tror jag, den stora äran att höra det Italienska bandet
Alex Carpani Band förvandlas till Van der Graaf Generator med
hjälp av David Jackson, sax och flöjt, som själv varit med i Van
Der Graaf och sångaren Joe Salati som tar Peter Hammils plats
som om han vore Hammill själv.
Låtarna är
mest från den tidigare Van der Graaf- perioden, från plattorna
The Least We Can Do Is Wave To Each Other, H To He och Pawn
Hearts , 1970-71.
David bjuder
på sig själv, uppmanar publiken att humma till inledningen av
Darkness och när de spelar den instrumentala ”Theme One” låter
det efter ett tag som en gammal rysk kampsång, när publiken med
glädje stämmer in i melodin… ”Det här är ju nästan lite fånigt”,
som en person i publiken sa!
Stundtals är
det mycket vackert, Refugees från - 70, smäktande flöjtspel och
My Room från plattan Still Life, - 76, som handlar om hur synd
det var om Hammill under mitten av -70-talet.
How could you leave me here to die?
Man måste
lida om man ska skapa något.
Lars Bengts
|
