Precis som Foreigner gjorde kvällen innan, ger Journey – den melodiösa rockens allra största förebilder – mjukrockens alla belackare svar på tal: Vi rockar – hårt! Det är bara det att vi gillar snygga melodibyggen, välstämd körsång och föredrar romantiska texter framför ursinniga. Och att ingen framför Festival Stage stod still längre tid än det tar för dig att säga ”Arnel Pineda har ett bättre häng än Henke Larsson”, ger syn för sägen. För kors vad de blåste på, och jösses som det filippinska youtube-klippet studsade!

Journey kopplar greppet om showen redan med inledningsspåret, ”Never walk away”, och släpper det inte förrän de kört igenom ett nittio minuter långt och energiskt ”Allsång på Sweden Rock”. Inte förrän i fjärde numret, ”Ask the lonely”, ställer sig Jonathan Cain bakom sina keyboards, och det hinner gå en hel timma innan ger de oss en renodlad ballad, den tårdrypande vackra ”Faithfully”.

Publikfrierier och snack mellan låtarna existerar inte och överraskningarna är över huvudtaget få. Journey är i Norje för att ge oss musik för pengarna (och möjligen för att radera bort fuskstämpeln om förinspelad sång). Att trummisen Deen Castronovo sjunger ”Keep on runnin’” medan Arnel Pineda hämtar andan efter att ha framkallat Steve Perrys spökröst i en halvtimma kommer därför inte som en skräll. Alla fans vet redan att karln är behäftad med en sångröst som skulle placera honom som frontman i vilket annat AOR-band som helst. Däremot är Cains och gitarristen Neal Schons bluesiga jam innan ”Wheel in the sky” ett smakfullt avbrott i hitkavalkaden. För att inte tala om den stentuffa omtolkningen av ”Feeling that way” från en av mina favoritskivor med bandet, ”Infinity”!

Jag skulle dock gärna ha sett mer action från bandet. Pinedas ”friskis och svettispass” åsido är gruppen i övrigt väldigt stillastående. Basisten Ross Valory ser i det närmaste ut att lida av jetlag. Men helhetsintrycket är fantastiskt ändå. Rysare som ”Separate ways” och ”Don´t stop believin’” bildar en sprittande partyblandning tillsammans med de nya låtarna, och att de nu har en sångare som lever och andas klassisk Journey skingrar alla tvivel. Journey går åter i bräschen för den trallvänliga rockmusiken.

 Jukka Paananen